I det grundläggande arbetet identifieras praktiken på så sätt att arbetstagaren granskar sitt arbete och grunderna för det genom att inta en reflekterande hållning och verbalisera sin tysta kunskap. Arbetstagaren gör detta ensam eller tillsammans med sina arbetskamrater.
1. Att identifiera praktik via ett missförhållande
Arbetstagaren/arbetsgemenskapen identifierar ett missförhållande eller ett behov att handla annorlunda. Efter identifieringen söks/utformas metoder för ett nytt handlingssätt. Metoderna testas och det samlas in erfarenheter om hur de fungerar. Nästa steg är att arbetstagaren dokumenterar vad som utvecklats och med vilka ord det nya kan beskrivas.
Exempelvis en ansvarig arbetstagare eller en utvecklande socialarbetare kan vara ett stöd inom processen. Han eller hon kan komprimera och sammanställa iakttagelser och erfarenheter för fortsatt bearbetning av andra intressenter.
2. Att identifiera praktik via ett verksamhetssätt som visat sig vara bra
Arbetstagaren eller arbetsgemenskapen granskar sitt arbete och försöker gripa tag i förfaranden som tycks fungera bra och främja målen med och värderingarna i arbetet. Arbetstagaren frågar sig själv vad som fick en situation att bli bra och fungera, vad som var unikt i situationen och vad som var en följd av hans eller hennes eget eller arbetsgemenskapens goda verksamhetssätt.
God praktik döljer sig ofta i situationer där arbetet har varit givande för brukaren och arbetstagaren eller annars gett dem viktiga upplevelser. Situationerna är ofta förenade med framgångsrika möten mellan arbetstagaren och en klient, med att arbetstagaren har en bra känsla för situationen och är yrkeskunnig och med att den praktik och de strukturer för verksamheten som successivt byggts upp i arbetsgemenskapen stödjer arbetstagarens agerande.